In English
Hoppa till sidans innehåll

Värdefulla trendbrott

2015-05-25 11:04
Det är ett av mina absolut första idrottsminnen. Volksparkstadion i Hamburg. Inte på plats men väl framför teven. Året var 1982, jag var sex år, och IFK Göteborg hade skrällt sig fram till final i UEFA-cupen.
  • Uppdaterad: 2015-05-25 11:06

Ett gäng blåvita amatörer (eller rättare sagt; de hade ett arbete vid sidan av fotbollen) med en Sven-Göran Eriksson, en Torbjörn Nilsson, en hel hög som hette Glenn och framför allt en Tord Holmgren skrev idrottshistoria när de besegrade storfavoriten Hamburg med 1-0 hemma i Göteborg och snudd på osannolika 3-0 vid returen i Tyskland.
IFK Göteborg bröt i och med segern ny svensk fotbollsmark och guldpytten kunde dukas upp på Kamratgården.

Natten och morgonen den 10 maj var det åter dags för IFK Göteborg att besegra mer meriterade och namnkunniga motståndare; att bryta ny mark, och plocka fram det där klassiska guldpyttsreceptet.
Men den här gången på en annan plats, i en annan tid och en annan sport. För efter en lång natts utmaningar och några rejält regnvåta morgontimmars kamp skulle årets Tiomila avgöras. Och det var tre lag som kom gemensamt in till den sista kontrollen. Det var de senaste årens dominanter i världsorienteringen Kalevan Rasti och Halden, samt IFK Göteborg.
Den unge norrmannen Eskil Kinneberg i den blåvita dressen spelade sina kort helt rätt och på väg över bron in på arenan på Skepptuna Motorstadion hade han kopplat segergreppet och släppte det inte.
Segern var IFK Göteborgs första i tävlingens historia. Det var den första svenska herrsegern på tio år. Och inte minst, det var ett mycket viktigt trendbrott. För, som jag skrev på den här sidan i det senaste numret av Skogssport, vi behöver nya vinnare.
De senaste åren har det verkligen tajtat till sig i herrtävlingen, vilket är mumma för alla inblandade, inte minst publiken. 2010 vann Kalevan Rasti med över sju minuters marginal. 2011, 2012 och 2013 var segermarginalen över tre minuter samtliga år. Förra året var Kalevan Rasti mindre än två minuter före tvåan Lidingö.
I år var det tre lag inom tolv sekunder och de sex första lagen hade passerat mållinjen drygt tre minuter efter att vinnaren Göteborg gjort det. Detta efter mer än tio timmars orienterande.

IFK Göteborg har tillhört orienteringstoppen under många år, men saknat den där riktiga fullträffen. Nu kom den. De har ett mycket intressant lag. Bara tre av herrarna i laget var födda när deras klubbkamrater vann UEFA-cupen 1982.
Resterande sju i årets segerlag i Tiomila är födda på 1990-talet. Det är en spännande mix av svenskar, norrmän och danskar som tillsammans sporrar varandra till framgångar. Blåvitt har under flera år haft Tiomila i Göteborg 2017 som ett stort mål. Vid årets Tiomila visade de att laget redan nu håller absolut högsta klass. Och mycket talar för att de kommer att finnas med fajtas i toppen under många år framöver.

Om det var nya vinnare på herrsidan var det nygamla vinnare på damsidan. Domnarvet tog sin fjärde seger under 2000-talet. Karolina A Höjsgaard har funnits med vid samtliga dessa tillfällen. Borlängegänget har en imponerande förmåga att prestera som bäst när det gäller som mest.
Vid senaste segern, för två år sedan, bäddade Emma Johansson för avslutaren Lena Eliasson med sin starka fjärdesträcka. Nu var rollerna ombytta.
Förra året rann Pan Århus ifrån till en klar seger. I år var det åter kamp hela vägen in. Och damtävlingen är mycket stark i sitt koncept, och jag står fast vid att både dam- och herrtävlingen vinner på att de genomförs var för sig, inte som parallella tävlingar under natten.
Däremot gillade jag initiativet med Nightfoxes International skarpt. Det är klart att det inte är optimalt att springa en utmanande och ansträngande damstafett bara några timmar innan nattävlingen för att kunna prestera på absolut högsta nivå, och det är också klart att det blev något av ett antiklimax med felstämplingen på Långa natten.
Men det mycket stjärnspäckade laget satte verkligen en extra krydda på tävlingen genom sin blotta närvaro.
Där ser jag gärna en repris.

Avslutningsvis bara, det här med namnet på orienteringens klasser; damer 10 och herrar 10.
Blir våra barn och ungdomar verkligen damer och herrar redan i så unga åldrar? Vad är det för fel på flickor och pojkar?
Åtminstone upp till dess att de tar klivet in i juniorklasserna.

Skribent: Mårten Lång
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link