In English
Hoppa till sidans innehåll

Krönikan: Att turista eller inte turista - det är frågan

2015-02-02 13:38
2011 var senaste gången som det område där VM-sprinten skulle avgöras inte var avlyst innan tävlingarna.
  • Uppdaterad: 2015-02-02 15:09

Och den där sprintdagen i franska Chambery, och hela mästerskapet, slutade med en formidabel blågul succé. De blågula damerna, Linnea Gustafsson, Helena Jansson och Lena Eliasson tog en trippel och Anders Holmberg följde en timme senare upp genom att ta silver. En av de bästa svenska VM-dagarna genom tiderna var ett faktum.
Nu är det dags igen.
Nu är det åter fritt fram för de löpare som siktar mot VM-sprinten att ge sig ut för att turista i skotska Elgin, Nairn, Forres (där VM-sprintfinalen avgörs), eller för den delen även i Strömstad som står som värd för VM-sprinten nästa år.
Okej; de får inte göra det med karta i hand eller genom att ta tid med klocka på arm när de knatar runt i gator och gränder. Men de får ta sig runt i städerna och se sig omkring, och de kan göra det både här och där.

Så ur ett svenskt medaljönskande perspektiv är det väl att utbrista i ett orupskt (eller så här efter Så mycket bättre kanske det snarare Carola) ”Sjung halleluja och prisa gud”. Men jag avstår, och hela det svenska landslaget också, samt flera av de internationella elitlöpare som jag pratat med. Och till det skippade hurrat finns flera anledningar (sen är det mycket viktigt att poängtera att Sverige absolut kunde ha skördat exakt samma framgångar även om Chambery ”varit avlyst”).
Att det tar bort en stor del av svårigheten i sprint är en sak. Nu har ju utplacerade staket blivit något som fått en allt större del i sprinten, men avgörandet får inte handla om vem som är bäst eller sämst på att hitta in eller ut ur en labyrint. Det måste handla om ”naturliga” hinder.
Men mitt huvudskäl till att jag tycker att detta är ett dåligt upplägg är att det skapar stora orättvisor.
Att topplaceringarna på de internationella mästerskapen varit en europeisk angelägenhet är ingen överdrift. Senaste gången en icke-europé tog medalj vid VM var 2006. Då slog australiensiskan Hanny Allston till och sopade hem guldet i sprinten.
En bredare internationell yttersta toppelit skulle betyda mycket för orienteringen som sport.
Den del av orienteringen som det på lite kortare sikt är rimligen borde vara ”enklast” för en elitaktiv som inte bor och tränar i Europa att ta sig upp på internationell toppnivå är sprinten.
Sen; vilket i detta fall enbart ska ses som en bisats, är just det där med att nå internationell elit i en uthållighetsidrott är tyvärr ingen quick-fix; ” två träningspass om dagen i 365 dagar per år under tio års tid” var exempelvis Anders Gärderuds upplägg fram mot sitt OS-guld 1976.
Men den här typen av regleringar (eller i detta fall bristen på detsamma) gynnar enbart de europeiska nationerna ytterligare. Det är klart att det är en stor fördel att ha varit på plats där ett par, tre gånger ger givetvis klara fördelar jämfört med exempelvis löpare från Australien, Nya Zeeland, Kina eller USA som har tio, femton eller tjugo timmars flygresa dit och i de allra flesta fall bara kommer att kunna vara där i samband med VM.
Och med all respekt för turistförmedlingarna i Forres, Nairn, Elgin eller för den delen Strömstad. Jag tror att det totala kanske hundratalet löpare skulle klara sig utan att turista i de respektive städerna under det kommande halvåret (eller som i Strömstads del ett och ett halvt år).

Vid sommarens VM i Venedig (då den östra delen av stadskärnan var avlyst) tillbringade det danska laget mycket tid på att genom Google Street View rita en egen karta som de sedan la massor av fiktiva banor på.
Sen kan man tycka vad man vill om detta, men en avlyst stad blir klart mycket rättvisare. För internet är öppet för om inte alla, så åtminstone den absoluta majoriteten av de nationer där orienteringen fått någon form av fäste.
Och tack och lov så handlar det inte bara om vem som lagt mest tid framför datorn, eller knatandes runt i städer. Det handlar om att springa snabbt och rätt när det väl gäller också.
En som verkligen lyckats med det den senaste tiden är Tove Alexandersson. Tre imponerande segrar i hettan på Tasmanien följdes mindre än två veckor senare upp med ett guld och ett silver i kylan vid skidorienterings-EM i Schweiz.
Otroligt imponerande.

Skribent: Mårten Lång
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link