In English
Hoppa till sidans innehåll

Inte vår bästa tid - men väl en bra tid

2014-12-30 09:33
År 2014 är, om uttrycket tillåts, på upphällningen. När dessa rader skrivs är det drygt tre veckor till dess att Loa Falkman ska debutera som nyårstalare på Skansen och basunera ut Alfred Tennysons klassiska dikt Nyårsklockorna och därmed salutera in
  • Uppdaterad: 2014-12-30 14:50

Hans föregångare på ”ring, klocka, ring”-positionen; Jan Malmsjö, har en minst sagt diger meritlista (och då ska det sägas att jag är långt ifrån någon Malmsjö-virtuos). Men jag minns ”Vår bästa tid är nu”.

Och även om låttiteln ur musikalen La Cage aux Folles inte stämmer till hundra procent, så är det åtminstone inte så långt därifrån.

2014 har varit en riktigt ”bra tid” för svensk orientering.

Orienteringens fyra grenar är minst sagt mästerskapsintensiva (att jag personligen skulle se att samtliga EM plockas bort för att VM ska få ännu högre status, är i detta fall en bisak).

Under året har det arrangerats sex internationella seniormästerskap. EM och VM i orientering och precisionsorientering; EM i skidorientering samt VM i mountainbikeorientering.

Sverige har, som enda nation, tagit minst ett guld i samtliga sex mästerskap. Det tyder på att det finns minst en internationell blågul stjärna i samtliga fyra orienteringsdiscipliner.

Och just det där med stjärnor och profiler är något som är otroligt betydelsefullt både när det gäller rekrytering och när det gäller popularisering av sporten.

Det var knappast någon slump att det vällde in framför allt unga tjejer till friidrotten i början av 2000-talet när Kajsa Bergqvist, Susanna Kallur och Carolina Klüft var mycket starkt bidragande i det nu, med några års perspektiv, osannolika svenska friidrottsundret dundrade fram och sopade hem den ena tunga internationella medaljen efter den andra.

Så här i slutet av året listas det hit och nomineras dit. Det är alltid svårt att jämföra vad en framgång i en sport är ”värt” jämfört med en annan framgång i ett annat mästerskap i en annan idrottsgren.

Men det är tydligt att 2014 har varit ett framgångsrikt år för orienteringen även i ett idrottsöverskridande perspektiv.

Tove Alexandersson har nominerats i kategorin Årets kvinnliga idrottare till Idrottsgalan och herrarnas stafettlag finns med i kampen både om att bli Årets lag och är dessutom nominerat till Jerringpriset.

Mycket talar för att en viss Charlotte Kalla kommer att vinna båda dessa priser både som individuell idrottare och som en del i det OS-guldvinnande stafettlaget. Men oavsett hur det går är det otroligt värdefullt för en uppmärksamhetsmässigt så förhållandevis liten idrott som orienteringen att finnas representerat i de här sammanhangen.

Syns vi så finns vi, typ.

Och det där med förebilder är som sagt otroligt viktigt, inte minst för att locka barn till en sport. Om bara bilden på orienteringen i samband med Idrottsgalan kan få ett enda barn att kunna slå fast att ”jag ska vara Tove”, när de leker orientering så har vi kommit en bra bit på vägen.

Därför betyder de här nomineringarna så mycket för orienteringen som sport, oavsett om de belönas med några utmärkelser eller ej.

Den orienteringsmässiga delen av 2014 är, med några väldigt få undantag, över. Och året har som sagt bjudit på flera blågula höjdpunkter.

Jag har två minnen som sticker ut från året. Båda i stafettsammanhang. Att se Gustav Bergmans väg mot den sista kontrollen i VM-stafetten med ett jätteleende på läpparna, där han sedan vrålade ut sin glädje rakt in i tv-kameran. Glädjen av att bryta elva års väntan på ett herrguld i en VM-stafett gick inte att ta miste på.

Men det allra starkaste minnet är ändå damernas silver vid EM-stafetten. Efter en rad omdispositioner i laget stod Lilian Forsgren, Karolin Ohlsson och Alva Olsson på startlinjen för det svenska andralaget i stafetten.

94 minuter och 42 sekunder senare var silverskrällen ett faktum, och det visade att det finns någon form av sanning bakom idrottens mest använda klyscha; den att ”stafett är stafett”.

2015 inleds med en rivstart, redan drygt ett dygn in på det nya året inleds världscupsäsongen på Tasmanien.

Återstår att se om vår bästa tid inte bara kommer att vara nu utan även då.

Skribent: Mårten Lång
Epost: This is a mailto link
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link