In English
Hoppa till sidans innehåll

Imponerande blågul vändning

2015-09-02 09:33
Det började ju så illa. Fredrik Johansson hade kastat in handduken redan i juni. Lena Eliasson och Tove Alexandersson skadade sig samma dag knappt två veckor före VM. Båda sprang sprintkvalet.
  • Uppdaterad: 2015-09-02 09:33

Väl där gick ett mellanfotsben av för Lena under sprintkvalet. Och Toves ömmande fot mådde inte bra av att springa sprintkvalet och tvingades avstå tre VM-starter.
Dessutom försvann vad som såg ut att bli en svensk medalj på slutkilometern i sprintstafetten efter en mycket svängig stafett.
Det kändes som att det skulle kunna bli ett blågult ”stolpe-ut-mästerskap”.
Men. Det vände. Och det rejält.
Fyra dagar efter den tunga starten hade Sverige samlat sex medaljer, varav två guld. Därmed var den uttalade målsättningen uppnådd, och Sverige plockade flest medaljer av alla nationer.

Att fem olika löpare tar individuella medaljer är imponerande (vid det episka världsmästerskapet i Frankrike var det visserligen sex löpare, men ändå). Och då gäller det att komma ihåg att världsettan Tove Alexandersson i princip fick sitt VM spolierat, att Fredrik Johansson var skadad, Lena Eliasson blev skadad och Gustav Bergman inte nådde inte riktigt upp till de högt ställda förväntningarna. Fyra löpare som tagit individuella mästerskapsmedaljer tidigare, som blev utan sådana den här gången.
Så det finns sparkapital inför VM i Sverige.
Blågult under lagbyggare Håkan Carlssons ledning visar upp en häftig bredd. Jerker Lysell, Emma Johansson och Olle Boström tog sina första individuella VM-medaljer. Alla tre har kämpat mot skador och har genom målmedveten satsning tagit sig till eller tillbaka till världstoppen.
Sen har Sverige två löpare som kan resa runt i idrottssverige och berätta om vägen till att prestera som bäst när det gäller som mest. Detta under rubriken Leanderssons och Billstams mästerskapsformtoppningsföreläsningsturné (kanske inget optimalt marknadsföringsord, men ändå).
Jonas Leandersson har fortfarande aldrig lämnat ett internationellt mästerskap utan medalj (detta efter sju mästerskap, fyra VM, två EM och ett junior-VM). Nu svarade han för ett mycket imponerande lopp, och med sitt tredje individuella sprintguld tar han nu klivet in bland de riktigt stora.
Där är redan Annika Billstam. Hon har haft en strulig vår med en längre luftrörsinfektion. Men när det var dags för VM gjorde hon ett kanonlopp, och försvarade sitt medelguld. Det betyder att hon tagit medalj i sju av de åtta VM hon sprungit. Mäktigt!

Under VM i Skottland röstades förslaget om att dela VM i ett sprintmästerskap vartannat år och ett skogsmästerskap vartannat. Ett tufft beslut. Men ett riktigt beslut.
Till mästerskapen 2017, 2018 och 2019 kom ingen ansökan in innan den ordinarie ansökningstiden gått ut. Arrangörer till de två första åren är nu grejade, och nu inleds arbetet med att hitta kandidater till det första skogs-VM:et som ska avgöras 2019, och sprintmästerskapet året därpå.
Att arrangera ett VM kan inte vara en rent europeisk angelägenhet, och nu finns chansen att sprida orienteringssporten till fler länder.
Det Internationella Orienteringsförbundet har olympiska ambitioner, och inom flera områden har sporten vad som krävs för att nå dit. 80 nationer är medlemmar i IOF, och det finns en bred internationell toppbredd (åtta nationer tog medalj i detta VM).
Skottlandsmästerskapet var många sätt var ett bra mästerskap. Majoriteten av löparna var nöjda med banor och kartor.  Gott så.
Men det finns en hel del att jobba med fram mot kommande årens VM.
Och det handlar inte minst om hur vi visar upp sporten för de som inte är på plats på VM-arenorna.
På de två arenor där medeldistansen, långdistansen och stafetten avgjordes (medel och stafett avgjordes på samma arena) var det helt, eller i princip omöjligt att använda mobiltelefonen för vad den primärt är avsedd till. Att ringa. Det gjorde att gps-tekniken  strulade i flera av loppen, och för direktsändande media på plats var det svårt att kunna rapportera om vad som hände ute i skogen.
Det är inte hållbart, och om VM-banor även i fortsättningen ska läggas i den typ av vildmark som var fallet speciellt vid långdistansen måste det läggas mycket kraft på att få till bra kommunikationsvägar så väl fysiskt som digitalt.
Åtminstone om orienteringen har som mål att nå ut även utanför den interna orienteringskretsen.

Avslutningsvis bara; O-Ringen i Borås blev mycket lyckat. Arrangörerna har vågat tänka i nya banor. Det visar inte minst satsningen på flex-o. Där vore det väldigt bra om det blir en fortsättning vid kommande års O-Ringen.
Det kommer i sig inte att innebära någon jätteökning i deltagarantal. Men det öppnar möjligheten för fler att få testa på orienteringssporten. Och
det är en klart viktigare aspekt.

Skribent: Mårten Lång
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link