In English
Hoppa till sidans innehåll

2016 det viktigaste året på länge

2015-11-17 11:23
Okej; det är ingen enorm uppgång. Men trenden är tydlig. Vi blir fler. Eller det är åtminstone fler som tävlar. 2013 gjordes 141 000 tävlingsstarter i Sverige (under perioden 1 juni-30 juni). Motsvarande siffra i år var 161 000.
  • Uppdaterad: 2015-11-17 11:25

Det är givetvis mycket positivt, men det gäller att inte slå sig till ro med detta. Inte minst med tanke på att 2016 är det viktigaste året på väldigt länge inom svensk orientering.
Varför skulle då 2016 vara viktigare än 2014?
Och vad är det för fel på 2018 frågar sig vän av ordning?
Det handlar givetvis om VM. Att Sverige, med bohusländska Strömstad och Tanum i spetsen, står som värd för VM skapar en lång rad möjligheter.
Ett hemmamästerskap innebär att den mediala luppen sätts extra mot orienteringssporten. Det är något som orienteringssverige måste ta tillvara på.
För om vi sköter våra kort rätt, och om landslaget åtminstone repriserar de resultat som de gjort på mästerskapen de senaste åren, så kommer det att vara extra tryck på klubbarna runt om i landet nästa höst.

Att VM-tävlingarna arrangeras när skolorna har börjat nästa höst, är tyvärr rimligen en belastning sett till deltagarantalet i publiktävlingarna. Men samtidigt brukar höstterminsstarten i många skolor vara likhetstecken med orienteringsundervisning i skolidrotten, och det att testa på idrotter där det finns positiva och framgångsrika förebilder är påfallande ofta något som lockar barn och ungdomar till idrottsklubbar runt om i landet.
Detta finns en rad exempel på. Ett av de tydligaste är friidrotten.
År 2000 inleddes det som fått epitetet: ”det svenska friidrottsundret”. Under inledningen av det nya millenniet blev i princip allt som det svenska friidrottslandslaget rörde vid om inte guld så åtminstone medaljer.
Jag kommer aldrig att glömma de där dagarna vid OS i Aten 2004 där Sverige tog tre friidrottsguld (Carolina Klüft, Stefan Holm och Christian Olsson). Detta i världssporten friidrott.
Chansen att detta händer igen är väl tyvärr minimal.
Två år senare, vid EM hemma i Göteborg blev det ännu en blågul medaljsuccé. Sex medaljer blev det då. Och under de här åren ringlade köerna extra långa till friidrottsklubbarna runt om i landet. Barn och ungdomar, som skulle bli nya ”Susanna Kallurar”, ”Kajsa Bergqvistar” eller ”Stefan Holmar”.
Så; förhoppningsvis kommer det i slutet av augusti och början av september nästa år dyka upp en rad barn och ungdomar till klubbstugorna runt om i landet. Detta med ambitionen om att bli en ny Alexandersson.
Eller varför inte Leandersson.

Det finns en lång rad lovvärda projekt i klubbarna runt om i landet. Vi skriver om ett par om dessa i detta nummer av Skogssport. Inte minst Göteborg-Majornas intensivkurser för vuxna orienteringsnybörjare är värt att lyfta.
”Vi vill riva så många hinder som möjligt under de här dagarna”, säger initiativtagarna Patrik Falk och Christer Borg.
På de tre dagarna som kursen pågår får deltagarna lära sig grunderna i orientering upp till orange nivå, och blir dessutom medlemmar i klubben, de får inloggning i Eventor, de får prova på att springa en testtävling för att de ska veta hur de ska bära sig åt när de kommer ut på en tävlingsarena. Och det allra viktigaste av allt; de lär känna likasinnade kurskompisar och många medlemmar i klubben. Det är nycklar för att locka fler till orienteringsklubbarna.
För helt klart är att orienteringen är klart mer ”klubb-bunden” än vad många andra idrotter är. Vilket givetvis är en styrka. Men jag tror också att vi måste vara beredda på att vi inte kan göra som vi alltid har gjort.
Utan att ha någon statistik att luta mej mot är jag ganska övertygad om att klubben ”klubblös” är den som ökat mest i orienteringstävlingarna de senaste åren. Personer som gillar att springa, cykla, åka längdskidor och orientera, men som vill göra det utan att vara ansluten till en klubb. Eller åtminstone inte fyra olika klubbar.
Idrotten sker i allt lösare konstellationer än tidigare, speciellt för de vuxna. Det är löpargrupper som träffas på en plats en gång i veckan och springer tillsammans, eller så åks det på träningsläger i eller utanför Sveriges gränser. Detta antingen för att ladda för ett lopp, eller att springa eller åka ett sådant.
Där tror jag att orienteringsrörelsen måste haka på. För vi har riktigt bra produkt.
En produkt som ligger i tiden. För att springa i skogen har väl sällan varit så hett som nu; detta under namnet trailrunning.
För det är väl för att vara en smula kategorisk egentligen orientering, det är bara den där kartan som saknas.

Skribent: Mårten Lång
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link