In English
Hoppa till sidans innehåll

Krönika: "Visst vill vi vinna - men till vilket pris?"

2016-08-05 13:28
Hur var det nu han sa baron Pierre de Coubertin när han skapade de moderna olympiska spelen, Aten 1896. ”Det viktigaste är inte att vinna, utan att kämpa väl”.
  • Uppdaterad: 2016-09-06 13:30

I dagarna invigs de 31:a olympiska sommarspelen i Rio de Janeiro. Och där är väl tyvärr bara att slå fast att idrotten i många fall inte kan nå upp till detta fina motto.

I barn- och ungdomsidrotten, visst. Låt-alla-få-spela-tanken levs det upp till i många fall.

Men på elitnivå. Skulle inte tro det. Tyvärr.

Och elitnivå förresten; vid O-Ringen i Sälen visade kreativiteten för att ta genvägar till framgång upp sig på en alldeles enastående nivå, och det i klassen H55 Kort.

Alltså; H. 55. Kort.

Det är för att uttrycka sig milt inte den klass som i normala fall drar till sig de allra fetaste rubrikerna.

Men detta är inte normala fall. Detta är ett fall som sorteras in i en helt annan kolumn. Jag menar, att hitta på ett namn. Ett finskt. För att så ge sig ut i terrängen och hitta de rätta stråken och sedan några timmar senare ge sig ut i samma skog och springa samma bana. Allt för att nå framgång. Att vinna, en dag, eller två eller kanske till och med totalt.

Det viktigaste, mina vänner, är inte att vinna, utan att kämpa väl. Jojo.

Fair play är idrottens absoluta grundpelare. Utan den faller allt. Det är det som gör att jakten på de som skaffar sig fördelar genom att exempelvis peta i sig ett eller annat prestationshöjande medel måste intensifieras. Och här lägger Internationella Orienteringsförbundet allt mer resurser på att genomföra dopningstester i samband med de stora tävlingarna.

För på elitnivå är och ska resultaten vara viktiga.

Men det finns en tydlig skillnad i synes på resultat när det gäller barnidrott i olika idrotter.

Från och med 2017 kommer det att vara förbjudet att utse vinnare i seriespel i fotboll till och med de år som barnen fyller 13 år.

I orienteringen har vi DM-klasser från tio år och jaktstart på slutetappen av O-Ringen från elva. Och det är ju också faktum att det går att gå in och kolla varenda stämpling, med därtill hörande ”bomtider” på alla barn från tioårsklassen.

Jag vet inte om det är fotbollens eller orienteringens hantering av resultaten som är den rätta. Det finns för- och nackdelar med båda varianterna. Men det gäller verkligen att poängtera att det inte är bara är vad som står i resultatlistan för tio- och tolvåringar som är det väsentliga.

I den åldern ska det, även om det må vara en naiv tanke, verkligen vara det viktiga att kämpa väl.

O-Ringen i Sälen är över. De nådde inte upp till det högt uppsatta målet att radera ut O-Ringenrekordet från Falun 1985. Men närmare 100 000 starter är en imponerande siffra. Och mest av alla imponerade givetvis Tove Alexandersson. Fem etappsegrar skriver in åtminstone henne i rekordböckerna på samma rad som Helena Jansson.

Och det är klart att när Tove Alexandersson hinner byta om och göra den ena intervjun efter den andra innan tvåan i tävlingen går i mål är det ett tecken på att hon kommer att bli minst sagt svårslagen när det ska göras upp om guldmedaljer i Bohuslän om ett par veckor. Och intrycket blir än mer påfallande när hon slår fast att: ”jag är inte i toppform”.

Hon har sprungit elva VM-lopp. Bästa placeringen är tvåa vilket hon varit sex gånger. Sämsta placeringen är fyra.

F y r a. På elva VM-lopp.

Den stora snackisen på O-Ringen, vid sidan av den dubbelarbetande gentlemannen i H55 Kort var det faktum att O-Ringen från och med 2018 kommer att ingå i världscupen.

Det är jag i grunden positiv till. Men det skapar en hel del frågor. Det är redan nu tufft att få till ett nationellt och internationellt program som passar både arrangörer och löpare. Här får IOF plocka fram stora pusselknåpartakterna för att styra in de därpå kommande VM-arrangörerna i fastställda veckor.

O-Ringen avgörs som bekant alltid vecka 30.

Det innebär att det är en vecka innan VM i Lettland 2018. Drygt två veckor innan VM i Norge 2019.

Och med tanke på att många elitlöpare valde bort O-Ringen i år för att förbereda sig för VM som nu går tre veckor efter O-Ringen så finns det risk att det skulle bli världscuptävlingar där inte alla de bästa är med. För om det är tävlingar som ingår i världscupen, då ska det vara namn som Tove Alexandersson, Judith Wyder och Maja Alm som gör upp om segern.

Det är bara att dra en minst sagt aktuell parallell. Hur hett känns det svenska herrlaget vid OS-fotbollen. 52 spelare har tackat nej.

Till OS. I fotboll. I Brasilien.

Det svenska laget hade rimligen inte haft någon möjlighet att vinna OS ens om de bästa var med och spelade. Nu kommer de få nöja sig med att kämpa väl. Och det är ju på sätt och vis något att hylla i den olympiska historiens anda.

Skribent: Mårten Lång
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link