In English
Hoppa till sidans innehåll

Värdet av att värdera olika

2016-11-07 16:04
Okej, vi går ut hårt. Vem är Sveriges bästa idrottare genom tiderna? Björn Borg, med sina fem raka segrar i Wimledontennisen? Ingemar Stenmark som var så överlägsen i de alpina pisterna att de tvingades göra om reglerna för att stoppa honom?
  • Uppdaterad: 2016-11-07 16:06

För visst är det väl någon av de här två herrarna som pretenderar på titeln? Eller är det kanske Ingemar Johansson vars högerslägga sänkte Floyd Patterson, eller Jan-Ove Waldner som rev den kinesiska pingismuren?  Och var sorterar vi in Zlatan?

Många frågor, och ytterst få svar. Åtminstone inga enkla sådana.

I idrott gillar vi att jämföra; och många gånger är det ytterst okomplicerat. Det är högst, det är längst och det är flest mål eller poäng som räknas.

Men sedan när det ska jämföras mellan olika sporter och olika tidsepoker blir det desto lurigare. Det är i den problematiken vi hamnar i Sveriges bästa idrottare genom tiderna-frågan.

Och så blir fallet även nu mot slutet av året när det ska nomineras till olika idrottsgalor, och årets vassaste inom en rad områden ska utses.

Ett OS-år (som det ju sedan drygt 20 år tillbaka är vartannat år då det ”delats på” vinter- och sommarspel) är det tufft för de icke-olympiska idrottarna att vara med och konkurrera om de ädlaste priserna på de årssummerande galorna.

Faktum är att det bara hänt en gång under 2000-talet att en icke-olympisk företeelse vunnit Svenska Dagbladets guldmedalj (som i folkmun går under namnet Bragdguldet).

Detta var 2002 då Susanne Ljungskog fick priset för sitt VM-guld i cykel. OS i Salt Lake City samma år har ju för svensk del i princip enbart blivit förknippat med den historiska hockeyfadäsen mot Vitryssland och en frustande och tokdopad tyskspanjor vid namn Johann Mühlegg som fyllde sina lungor med i princip allt det syre som fanns att uppbringa i staten Utah, och därmed till stor del spolierade Per Elofssons OS och kanske även hans fortsatta karriär.

Men jag tror faktiskt att det kommer att bli en icke-olympisk vinnare av årets bragdguld, och det trots att det definitivt inte saknas olympisk glans. Mountainbikecyklisten Jenny Rissveds seger i Rio bar bragdens stämpel; och simmerskan Sarah Sjöström är en aspirant, men hon fick priset redan i fjol och då ska det mycket till för att få priset igen.

Henrik Stenson tog ”bara” OS-silver i Rio, men anledningen till min bragdguldsnominering är att han blev förste svenske herrspelare att lyckades vinna en majortävling i golf. Hans kungatronsövertagande på Royal Troon i extremanrika British Open är i mitt tycke årets svenska idrottsbragd.

Men faktum är ju att vi inom orienteringssporten har en aktiv som definitivt borde få en nominering till den tuffa kategorin Årets kvinnliga idrottare på Idrottsgalan.

Det är givetvis Tove Alexandersson.

24-åringen, som är världsetta i både skidorientering och orientering, har tagit tio medaljer på årets mästerskapslopp. T i o.

Individuellt har hon startat i sju mästerskapslopp, och på dessa har hon fem guld, ett silver och ett brons. Det är för att snacka en hyfsat modern variant av klarspråk sjukt imponerande.

Någon med lite sämre insyn i orienteringssporten kanske invänder att det är få nationer som slåss i toppen; och det kan till viss del stämma inom skidorienteringen där Ryssland och Sverige dominerar stort på damsidan.

Men i varianten utan skidor på fötterna kunde det inte vara mer fel. På medeldistansen vid VM i Bohuslän var det åtta olika nationer på de åtta högsta positionerna. Bakom segrande svenskan Tove Alexandersson hade vi följande nationer på de sju följande platserna. Norge, Ryssland, Kanada, Danmark, Finland, Schweiz och Vitryssland.

Det är få mästerskapslopp oavsett gren som kan visa upp en sådan toppbredd bland de åtta bästa (motsvarande siffra för Stenson i The Open var fyra nationer, för Rissveds sex och i Sjöströms fall sju).

Nu är det helt klart så att det finns betydligt fler parametrar än antalet nationer bland de åtta främsta att ta hänsyn till när det gäller vilken konkurrens som det är i olika idrottsgrenar, men här är orienteringen definitivt på rätt väg. Konkurrensen blir allt tuffare. Och det gör att Alexanderssons prestation stiger i värde. Och hennes 2016 är ett av svensk idrotts absolut främsta alla kategorier, oavsett hur jämförelsen mellan idrotterna ser ut.

Avslutningsvis så; mitt svar på den inledande frågan.  Ingemar Stenmark.

Visst alpin skidåkning är ingen världsomspännande sport. Men det genomslag som han fick i Sverige kommer vi aldrig få uppleva igen. Och mamma jag erkänner; enda gången jag skolkade från skolan var för att få se Stenmark åka. Jag har för mej att det var i Wengen och jag är ganska säker på att han vann. Det gjorde han nästan alltid.

Skribent: Mårten Lång
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link