In English
Hoppa till sidans innehåll

Krönika: Rea inte ut orienteringens själ

2016-09-30 08:59
Alltså det ska sägas direkt; allt var definitivt inte bättre förr. Utvecklingen måste gå framåt. Men därmed inte sagt att allt ska ändras bara för ändrandets skull. Många idrotter verkar ha satt i system att ändra sitt regelverk snudd på in absurdum.
  • Uppdaterad: 2016-09-30 09:00

Jag ska absolut inte påstå att jag har någon vidare koll på brottning. Men ni vet vad ett OS gör med oss; så fort det är svenskar som jagar medaljer så blir man, eller åtminstone jag, någon form av soffexpert (ytterst självutnämnd sådan ska sägas) i såväl lerduveskytte som taekwondo.
Och det allra mesta går att förstå.
För i idrottens värld är högst, snabbast och starkast grundregler att luta sig tillbaka mot i de allra flesta fall. Åtminstone fram till att det är bollar eller puckar. Då handlar det om att göra flest mål eller flest poäng.
Enkelt.
Men när det i den extremt anrika OS-sporten brottning går att förlora en match som slutar oavgjort och när fyra personer får medalj, då hänger jag inte med längre.

Och brottningen är inte ensam; vi har ishockeyn som hittat någon egen form av geografisk uppdelning.
Häromdagen blev Tre Kronor utslaget i World Cup-semifinalen. Fullt rättvist dessutom, vågar man inte så vinner man inte, så det är egentligen inget att säga om det.
Men det som är anmärkningsvärt är att de gjorde det mot Europa.
Europa? Har jag missat något?
Jag kan ha varit hos tandläkaren på någon av geografilektionerna under gymnasietiden, men under de lektioner som jag var på plats har jag för mej att vår förträfflige SO-lärare Bertil med sin hesa, sträva stämma med all önskvärd tydlighet poängterade att Sverige minsann är en del av Europa.

Men vad i hela friden har detta med orientering att göra frågar sig vän av ordning. Jo; efter årets VM i Bohuslän har det höjts röster om att långdistansen har gjort sitt i nuvarande form.
Det blir inte så mycket ”självvald väg i okänd mark”, utan bitvis mer följa John. Eller i vissa fall snarare följa Lundanes.
Det viktigaste när det handlar om idrott på internationell mästerskapsnivå är att vi får fram värdiga mästare, och där är det ingen tvekan. Tove Alexandersson och Olav Lundanes var bäst den dagen, och de fick sina välförtjänta guld.
Jag gillar absolut tanken på en masstart, först i mål är ett lika enkelt som genialt koncept.
Kör en kort prolog av medeldistanskaraktär på 20 minuter och låt den resultatlistan ligga till grund för en jaktstartsfinal. Efter 50 minuters jakt i skogen vinner den som först passerar mållinjen. Det borde såväl löpare som publik och TV gilla.
Men detta får inte ske på bekostnad av långdistansen. Låt långdistansen även i fortsättningen ske med individuell start.
Det är orienteringens ursprungliga distans.
Orienteringens klassiska distans.
Det är det som i de allra flestas ögon är orientering. ”Jag rear ut min själ, allt ska bort”, hette ett album med hyfsat kreddiga Bob Hund i slutet av 1990-talet. Men orienteringen får inte rea bort sportens själ. Där är långdistansen med individuell start en nyckel. Sedan kan det kompletteras med andra nya distanser utöver det.

Årets VM-lopp var första gången som startmellanrummet på två minuter användes sedan det öppnades upp för det i regelverket.
Om det ska permanentas så bör orienteringen göra som i längdåkningen och varva de seedade löparna i slutet av startfältet med löpare från en lägre seedningsnivå.
Då blir det fyra minuters startdifferens mellan de som rimligen ska göra upp om medaljerna. Om det dessutom läggs in ett par spridningsvarianter på banan, och om regeln om hängning på allvar skulle användas så får vi åter den där ensamma kvinnans eller mannens kamp som en långdistans ska vara.
Den där den som är starkast för dagen såväl fysiskt, tekniskt som mentalt går vinnande ur fajten.
Och dessutom; hur många olika vägval tror ni att det hade blivit på den där häftiga långsträckan till den andra kontrollen på VM-långdistansen om alla hade startat tillsammans?

Avslutningsvis bara; årets SM-tävlande i orientering är över. Genomgående starka arrangemang är ett sätt att summera. Men de visade också på en häftig bredd inom svensk orientering. Totalt är det åtta distrikt som kan skriva in i sin årsberättelse att de har åtminstone en svensk mästare på senior- eller juniornivå. Och om vi kompletterar med ungdomarna är vi uppe i tio.
Imponerande!

Skribent: Mårten Lång
Epost: Adressen Gömd
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link