In English
Hoppa till sidans innehåll

Krönika: "Bara att lyfta på Mästarn-kepsen"

2016-09-06 13:18
Att fem myror är fler än fyra elefanter är något som vi fick lära oss redan som barn. Men hur är det nu; är fem medaljer varav tre guld fler än sex medaljer varav två guld.
  • Uppdaterad: 2016-09-06 13:21

Det har jag inget tydligt Magnusochbrasseocheva-svar på. Eller rättare sagt; svaret hamnar inte i lattjolajbanlådan, utan mer i ett tråkigt, det-beror-på-fack. Sverige har som uttalat mål att ta sex medaljer varav två guld.

Facit i Bohuslän för de blågula blev tre guld och två brons. Och kanske viktigast av allt; seger i medaljligan för första gången sedan 2011. Schweiz tog visserligen flest medaljer. Men svenskarna vann mest.

Jag är fullt medveten om att det inte går att förtjäna VM-guld. De vinner man. Det handlar om att springa snabbast och smartast av alla just den dagen. Men jag tycker i alla fall att såväl Jerker Lysell som Tove Alexandersson hade förtjänat sina VM-guld. Och när dom sedan väl plockade hem sina guld så var det med klass.

Vi börjar från början. Vi börjar med Jerker Lysell. Och vi börjar dagen efter guldloppet. Lysell sitter utanför svenskarnas boende och går igenom sina skadebekymmer under det senaste året. Listan är lika utdragen som ett långpass en regnig och kall novembersöndag.

När han är klar säger han: ”Jag har haft tur”. Tur? Just ordet tur var inte det ord som spontant kom upp i mitt huvud. Lysell förklarar: ”Jo, men var och en av de här skadorna hade kunnat stoppa mej, men jag har hela tiden kunnat träna. Jag har haft tur”.

Den 27-årige pansarvagnsinnehavaren från Freluga tog sig inte bara till VM. Väl där bjöd han på ett i det närmaste perfekt lopp och vann guldet. Det är bara att lyfta på Mästarn-kepsen och tacka för uppvisningen.

Och så har vi Tove Alexandersson. Inför 2016 hade hon i det närmaste vunnit allt som går att vinna i orientering och skidorientering både som junior och senior. I det närmaste alltså. Det var seniorgulden i orientering som saknades.

Nu har hon fyra. Två i EM. Och två i VM. Båda i medeldistans och långdistans. Det är ruskigt imponerande att kunna gå ut och leverera dubbelt upp två gånger om när alla, eller åtminstone många, förväntar sig både guld och gröna orienteringsskogar.

Sverige tog som sagt fem medaljer i orienteringsdelen; en pallplats varje tävlingsdag. Det är givetvis ett bra facit. Men det finns också en del att jobba på inför framtiden. Att ingen svensk herre slog sig in bland de sex främsta på någon av skogsdistanserna är ett exempel på det och att de svenska damerna blev utan medalj i damstafetten för andra gången i VM-historien, är ett annat.

Precisionsorienterarna visade att förra årets kroatiska VM-plump, utan en enda medalj, var en engångsföreteelse. Sex medaljer och tre av gyllene valör är grymt imponerande. På tal om imponerande; det är väl egentligen andra nationer som ska recensera ett svenskt VM-arrangemang.

Men utan att sväva i väg i en allt för hemmapatriotisk eufori så går det att slå fast att VM i Bohuslän höll mycket hög klass. Jag hoppas att den nivå som teveproduktionen höll kommer att vara trendsättande för stora arrangemang i orientering i framtiden.

Och det här med stora arrangemang finns det redan nu många av inom orienteringen. Och fler kommer det att bli. När det i samband med förra årets VM röstades igenom att världsmästerskapen framöver ska delas upp i en sprintvariant och en skogsvariant kändes det som en viktig ”sanering” av ett allt för intensivt mästerskapsprogram.

Dessutom har det enbart funnits en intressent till samtliga VM från 2016 fram till 2020, många gånger har IOF fått gå ut och förlänga ansökningstiden för att få någon som är beredd att ta på sig arrangemangen. Därför är det extra förvånande att det i samband med General Assembly fattades beslut om att det från och med 2020 kommer att arrangeras såväl VM som EM varje år. Är det sprintmästerskap på VM så avgörs skogsdistanserna på EM.

Jag vill inte utropa ett brassebrännströmskt: ”felfelfelfel”. Men klart är att detta beslut kommer att sätta ytterligare press på IOF i att hitta arrangörer till två mästerskap varje år. Och det kommer också att bli ännu tuffare såväl tidsmässigt som ekonomiskt för landslagen som nu kommer att behöva förbereda sig inför två mästerskap per år. Det tycker jag är ett mästerskap för mycket.

Skribent: Mårten Lång
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link