In English
Hoppa till sidans innehåll

Ett bra beslut - ett viktigt beslut

2016-03-21 13:28
Minst sagt mästerskapsintensiva 2016 inleddes på bästa sätt för våra landslag. Det svenska gänget lämnade EM i Österrike med åtta medaljer. Tre av dessa av gyllene valör.
  • Uppdaterad: 2016-03-21 13:28

Och tydligaste minnet så här med några veckors perspektiv är givetvis det faktum att Sverige lyckades vinna stafetterna på både herr- och damsidan. Mycket imponerande, inte minst med tanke på att det var flera nya inslag i båda dessa båda trios.
På damsidan var både Magdalena Olsson och Evelina Wickbom nya jämfört med det lag som vann VM-stafetten förra året.
Och på herrsidan, där det svenska landslaget är mitt inne i en tydlig generationsväxling, var det ett till stora delar nytt lag som kom till start. Ulrik Nordberg har visat tidigare att han är en vass mästerskapsåkare; Markus Lundholm har tagit stora kliv inför och framför allt under årets säsong.  Extra kul då att Sverige nu vann sin första mästerskapsstafett på herrsidan på fem år.
Och häftigt att Sverige fick tre nya mästerskapsguldmedaljörer på seniornivå (Wickbom, Nordberg och Lundholm).
Men om det var mycket nytt inledningsvis var det vana och minst sagt välmeriterade mästerskapsstafettsåkare som avslutade. Och denna duo skötte sin uppgift med bravur. Erik Rost säkrade någon dag tidigare segern i den totala världscupen och fick nu kröna sin säsong med ett stafettguld. Och det gäller även Tove Alexandersson som lämnade Österrike efter att ha tagit medalj på samtliga distanser.
Det är bara att lyfta på mössan och imponeras.

Just Tove Alexandersson har under lång tid varit en av de absolut främsta förespråkarna för att damerna ska få samma beräknade segrartid som herrarna. Och här handlar det givetvis främst om långdistansen där damerna har sprungit 70 minuter medan herrarna har fått jaga kontroller i ytterligare 20 minuter.
Ju längre tävlingstiden blir, desto tuffare blir utmaningen; inte minst när det handlar om att minimera misstagen.
Vid förbundsmötet i Umeå klubbades denna förändring igenom. Damerna kommer alltså från och med nästa år att ha samma beräknade segrartid som herrarna.
Det är givetvis ett principiellt viktigt beslut.
Ett beslut för en ökad jämställdhet.
Beslutet som togs handlar enbart om att det ska vara samma beräknade segrartid för damer och herrar. Men jag utgår från att det blir herrarnas tid som kommer att gälla för båda könen.
Dessutom fattades beslut om att SOFT-styrelsen ska jobba för att det ska tas ett liknande beslut även på internationell nivå, vilket också vore ett steg i helt rätt riktning.

Men det är också klart att det finns risker med ett beslut av den här typen.
Att segrartiden blir 20 minuter längre innebär att de som kommer på plats 14 eller 23 kanske får vara ute i terrängen en halvtimme längre än vad de hade varit på en långdistansbana med den tidigare inriktningen. Det skulle kunna få till följd att det, åtminstone inledningsvis kommer att bli färre deltagare på damernas långdistanstävlingar.
Men jag både tror och hoppas att det är övergående. För trenden i uthållighetsidrotten går ju mot att det ska vara längre och tuffare. Ultralöpningen firar stora triumfer, och traillöpningen blir allt populärare.
Där tycker jag att orienteringen ska haka på.

SOFT-styrelsen hade föreslagit att SM-ultralång skulle läggas ner från och med 2018. Styrelsen motiverade det förslaget med att den ultralånga distansen haft en vikande trend i antalet deltagare. Men nedläggningsförslaget röstades ned av förbundsmötet med bred majoritet.
Jag tror att det handlar om att våga tänka nytt; och kanske framför allt tänka utanför boxen, för att locka fler till den ultralånga distansen även inom orienteringen.
Därför tycker jag att det vore läge att köra den ultralånga distansen med masstart (men med gafflingar) och framför allt med lättare orientering. Allt för att vi ska kunna locka nya utövare till vår sport som, uppenbarligen och sett till den samhälleliga trenden, ligger rätt i tiden.
Nu gäller det bara att visa upp vad vi har att erbjuda för ännu fler. Många har nu tagit steget från stigen ut i terrängen, och då borde steget att ta med sig en karta i näven på de turerna inte vara speciellt långt.

Skribent: Mårten Lång
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link