In English
Hoppa till sidans innehåll

Webbkrönika: Världsmästare i vänskap

2017-07-15 22:53
TAMMERFORS, FINLAND. KRÖNIKA. I juniormästerskapets sista löpsteg segrade Sverige. Ett stafettlag bestående av de bästa kompisarna. I dubbel bemärkelse.
  • Uppdaterad: 2017-07-15 22:59

Hela veckan hade den urusla ordvitsen legat och jäst någonstans i bakhuvudet. Gol(d)säter. När tillfället så slutligen dök upp kändes alla föreningar mellan svenska orienterare och ädelmetaller bara tramsiga. Det här var ingen vits. Inget skämt. Bara ett allvarligt menat försök att visa hur långt vänskap kan räcka.

När Lisa Jonsson Nordin gav sig ut på förstasträckan tänkte hon: ”Nu checkar jag kompassen en extra gång för Linnéas och Sannas skull. Nu lyfter jag blicken för Linnéas och Sannas skull”.

Tillhörighet har en tendens att gå hand i hand med desperation. Många gånger, kanske särskilt ofta i idrottssammanhang, har man hört personer säga ”vi har en fantastisk sammanhållning”. Nästan lika många gånger hade de kunnat följa upp detta med att fråga ”Eller hur? Visst har vi det? Eller?”. I tävlingsarenans högtalare spelades Martin Garrix och strofen ”Is the only reason you're holding me tonight 'cause we're scared to be lonely?” ekade över fältet.

Så kan det vara. Det finns såklart undantag.

Lisa, Sanna och Linnéa höll inte ihop för att de var rädda för motsatsen. De höll ihop för att de var beredda att göra vadsomhelst för varandra.

I ett mästerskap där den svenska medaljskörden lite krasst kan beskrivas som ”helt okej” är det lagkänslan som hållit världsklass på riktigt. Blågult gjorde en individuell idrott till lagsport redan från början, så när det slutligen faktiskt var dags att springa tillsammans var de redan halvvägs över mållinjen.

Egentligen såg de slagna ut flera gånger. Under Sanna Fasts andrasträcka meddelade speakern gång på gång att svenskan gjort misstag. Trots det lyckades Sanna bita sig fast (Olé!). Tillslut var det som att minus och minus blev plus. Vid varvningen hade hon kunnat rycka åt sig en sprintkarta över Grums och ändå hänga med i toppen. Hon sprang ju trots allt för sina bästa kompisar.

Sist ut var Linnéa Golsäter. Hon jagades tydligen av Simona Aebersold, men den schweiziska jaktsäsongen varade inte längre än att svenskorna hann klämma in ett möte om vilken typ av dab de skulle köra som segergest.

Efteråt var det glädjetårar, skratt och kramar. Fotoögonblick som varade så länge att de nästan blev olja på duk-ögonblick. Sverige fick ett guld inte bara för att man var snabbast utan minst lika mycket för att man var tillsammans.

Om det är det här som avses med uttrycket ”Sverigevänner” går vårt land en underbar framtid till mötes.


VICTOR LUNDMARK

Skribent: Victor Lundmark
Epost: Adressen Gömd
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link