In English
Hoppa till sidans innehåll
Foto: Donatas Lazauskas

Webbkrönika: Bronset guld värt - och det bar bragdens stämpel

2017-07-01 20:34
KRÖNIKA. Han tävlar ungefär lika ofta som vi andra deklarerar. Men när han väl står på startlinjen så levererar Mästarn Jerker Lysell i princip alltid.
  • Uppdaterad: 2017-07-01 20:36

I dag tog han sin tredje VM-medalj i sprint sedan 2015.

Bronset i skotska Forres och guldet i Strömstad följdes nu upp med ytterligare ett brons.

Ärligt talat vet jag inte hur han bär sig åt. Med tanke på de minst sagt skadeförföljda förberedelserna borde det inte vara möjligt att kunna ta sig upp på prispallen i den knivskarpa och sekundtajta konkurrens som det handlar om.

”Jag har kunnat köra som jag vill sedan i maj”, sa han i intervjun efter loppet.

Drygt den senaste månaden alltså.

Men sekunderna senare berättade Lysell att han i tisdags fick avbryta ett träningspass på grus och kliva över till gräs för att kroppen inte fixade ett helt gruspass. Fem dagar senare tar Frelugagrabben, som inte sprungit ett enda sprintlopp sedan guldet förra året, VM-brons.

Det är bara att lyfta på mästarkepsen och tacka för uppvisningen.

 

I mitten av april var jag och träffade Jerker Lysell under ett träningspass i Vagnsmossen några kilometer utanför Norrköping.

Varv efter varv klafsade sig den regerande världsmästaren sig runt i det svinkalla vattnet.

Glamouröst var det inte.

Däremot träningsmässigt extremt värdefullt.

För att stärka upp de krånglande vaderna och samtidigt bygga upp den löpstyrka och den snabbhet som krävs för att kunna vara med och konkurrera på den här nivån är det ett måste att få till all den här träningen.

Funkar det inte att springa i skogen eller på hårdare underlag så måste det jagas andra alternativ.

Och Lysell tillsammans med tränaren Peter Holgersson har haft ett extremt detaljerat program för att lägga träningsbelastningen på den nivå som krävs för att vara med i världstoppen, men samtidigt inte gå över gränsen.

För det har inte funnits några som helst marginaler att gå bom på slutet. Det har verkligen varit en kamp mot klockan.

Och efter att medaljen bärgats berättade Lysell att även han själv stundtals tvivlat kring om han skulle kunna springa VM.

 

Prestationen i all ära, men det är inställningen som jag imponeras mest av.

Att trots alla skademässiga motgångar som varit under de fem senaste åren aldrig ge upp.

Att klafsa vidare i myren.

Att sova med en ”stövel” på natten för att minska risken för att vaden ska krampa.

Att trampa vidare med wetwesten i simhallen.

Allt för att uppnå det där målet som han haft sedan 2000 då han som elvaåring vann O-Ringen i Närke:

”Det var då bestämde jag mej för att jag vill bli bäst. Sedan dess har jag inte haft någon dipp i min motivation. Visst; något enstaka pass kan vara lite drygt att genomföra. Men den vilja och den inställning som jag har är det som tagit mej genom de här tuffa skadeproblemen. Jag vet att om jag bara är hyfsat hel så är jag väldigt svår att slå, och det är det som driver mej framåt. Det och viljan att bli bäst. Och inte bara i sprint utan jag vill leverera även i skogen. Jag vet att jag har den kapaciteten. Det är bara att hoppas att jag ska kunna få möjlighet att visa upp det”.

Och det hoppas verkligen jag också.

Men just nu nöjer jag mej med att konstatera att detta bronslopp var både guld värt och hade bragdens stämpel.

 

Den svenska herrinsatsen i övrigt var bra. Jonas Leandersson svarade för ännu ett starkt lopp och var på medaljpositionen med mindre än minuten kvar. Martin Regborn gjorde en stabil insats och blev sjua. Och Emil Svensk satte verkligen färg på loppet och ledde ju halvvägs men tappade på andra halvan.

Damsidan var dock klart tyngre. Både Lina Strand och Karolin Ohlsson kan klart bättre än vad som var fallet i dag. De kommer att vara oerhört revanschsugna till kommande lopp.

 

Dagens sämsta svenska besked var utan tvekan Tove Alexanderssons förkylning. Tove var på förhand det överlägset största hotet mot danskan Maja Alm (som vann fullkomligt ohotad och extremt imponerande).

Nu är det bara att hoppas att Tove hinner friskna till redan till på tisdagens långdistans, och att inte sjukdomen sätter några prestationsmässiga spår då.

Men redan i morgon väntar som bekant nya svenska VM-möjligheter.

Sverige (Lina Strand, Jerker Lysell, Jonas Leandersson och Helena Jansson) är tillsammans med Danmark, Schweiz och Ryssland favoriter i sprintstafetten.

Mitt tips är att Sveriges andra medalj i detta mästerskap kommer då.

Ett guld.

MÅRTEN LÅNG

This is a mailto link

 

Foto: Donatas Lazauskas

Skribent: Mårten Lång
Epost: Adressen Gömd
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link