In English
Hoppa till sidans innehåll

Webbkrönika: Bragdguldsjuryn får ta sig en funderare

2017-07-07 18:27
ELVA, ESTLAND. KRÖNIKA. Tretton års guldtorka bröts. Och för andra året i rad lever det svenska landslaget upp till sin lite småkaxiga ”världens bästa landslag”-slogan.
  • Uppdaterad: 2017-07-07 18:43

VM i Estland är över och det är bara att slå fast; Sverige har gjort ett fantastiskt mästerskap, och för första gången i historien tagit fyra VM-guld.

Nio lopp har avverkats och det har varit blågult på pallen i sju. Det är ruskigt imponerande.

Och detta har varit ett mästerskap när det brutits flera blågula barriärer.

För första gången sedan 2004 tog de svenska herrarna medalj på långdistansen.

För första gången någonsin (eller egentligen sedan distansen infördes 2014) tog Sverige guld på sprintstafetten.

Och så i mästerskapets allra sista lopp bröts ytterligare en svit; då kom de svenska damernas första stafettguld sedan 2004. Och det var ju egentligen aldrig något snack, åtminstone inte så länge de var ute i skogen.

Emma Johansson och Helena Jansson, som inte alls fick till det i gårdagens medeldistans tog revansch på både sig själva och den estniska terrängen och kunde skicka ut VM-drottningen Tove Alexandersson i närmare två minuters ledning.

Även om Alexandersson inte hade samma sprakande form som hon haft de senaste dagarna hade hon inga som helst problem att hålla undan. Men ett misstag gjorde hon, och det på ett något märkligt sätt.

Vid arenapasseringen såg hon inte skylten som skulle leda henne in i rätt fålla vilket gjorde att hon passerade mållinjen innan hon insåg sitt misstag. Efter målgång blev det några nervösa minuters väntan på en protest som aldrig kom.

Och även om jag är minst sagt färgad så hade det känts väldigt märkligt om Sverige hade diskats för ett misstag som enbart kostade tid. Nu blev så inte fallet.

 

Emma Johansson tog i och med detta sitt första VM-guld. Helena sitt fjärde. Och för Tove Alexandersson var detta femte VM-guldet i karriären.

Och Alexanderssons mästerskapsår saknar verkligen motstycke inom svensk idrott detta år. Utöver sina tre VM-guld i orientering har hon tagit tre VM-guld i skidorientering och dessutom två guld och två silver vid EM i skidorientering.

Det betyder att hon på de tio mästerskapsstarter hon gjort under 2017 som sämst varit tvåa (åtminstone är det de resultaten ”som räknas”, ett lopp har hon brutit på grund av sjukdom och i mixstafetten vid EM i skidorientering räknas bara bästa laget från varje nation och Tove ingick i det näst bästa svenska laget).

Om detta räcker för att blidka såväl Jerringprisröstande svenskar och Bragdguldsjuryn återstår ju att se. Men klart är i alla fall att 24-åringen från Borlänge har gjort ett år som vi aldrig sett tidigare inom svensk orientering.

Det är unikt!

 

De svenska herrarna avslutade med ytterligare ett brons. Det tredje under den här veckan.

Det finns en väldigt vass bredd i det svenska herrgänget, och den här konkurrensen i laget är otroligt viktig i jakten mot medaljer i kommande mästerskap.

De norska herrarna svarade för ännu en imponerande stafettinsats, och att försvara ett guld är alltid starkt. Framför allt var det Olav Lundanes som i dag visade samma klass som under långdistansfinalen.

Men 2017-års stafettkung är utan tvekan Eskil Kinneberg som under året vunnit Tiomila, Jukola och VM-stafetten. Det är ruskigt bra gjort!

 

Avslutningsvis bara; det finns många minnen från en VM-vecka. De svenska medaljerna givetvis.

Men om jag ska blicka utanför det rent orienteringsnationalistiska så blir det utan tvekan Thierry Gueorgious mäktiga medeldistansguld.

Det där sagomässiga slutet på hans otroliga karriär var nästan för bra för att vara sant.

MÅRTEN LÅNG

This is a mailto link

Skribent: Mårten Lång
Epost: Adressen Gömd
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link