In English
Hoppa till sidans innehåll

Skogssportskrönikan: Det är nu eller aldrig för Tove med Bragdguldet

2017-10-06 09:32
Kära bragdjury! Ärade Jerringprisröstare! Det ska sägas direkt. Detta är en text som må vara en smula, för att inte säga en skopa, färgad. Det finns skvättar av opartiskhet, och rågade kryddmått av orienteringsegocentrering. Men vafasen. Vi kör!
  • Uppdaterad: 2017-10-06 09:32

Och vi börjar som sig bör från början. Svenska Orienteringsförbundet grundades 1938. Det första världsmästerskapet arrangerades 1966, och det blev blågula guld direkt. Och även efter det har det fyllts på med en hel skrälldus med guldmedaljer i såväl VM som EM och i samtliga fyra orienteringsgrenar.
Men det spelar ingen roll vilka historiska paralleller du drar.
Vem du jämför med?
Tove Alexanderssons 2017 saknar motstycke inom svensk orienteringsidrott.
Punkt.

Under året har hon vunnit sex VM-guld (tre i orientering och tre i skidorientering); vilket betyder att hon tagit hem alla VM-lopp hon tagit sig i mål i. Hon bröt skidorienteringslångdistansen på grund av sjukdom, och kunde inte starta orienteringssprinten av samma anledning.
Dessutom har hon tagit två EM-guld och två EM-silver i skidorientering. Och den gångna helgen vann hon sin fjärde raka totalseger i världscupen i orientering efter att ha varit pressad in på slutetappen men väl där gjort processen kort med motståndet och säkrat segern.
Även om Tove med all sannolikhet kommer att kunna bli ännu bättre (orienterare brukar peaka runt 30 och dit har Alexandersson, till konkurrenternas förtret, fem år). Det där med att vara nöjd och att slå sig till ro känns för att uttrycka sig milt inte riktigt vara någon alexanderssonsk paradgren.
Men jag har svårt att se hur hon skulle kunna toppa 2017.
Så utan att måla fan på väggen så slår jag fast att om inte Tove Alexandersson får Bragdguldet och eller Jerringpriset i år så har jag otroligt svårt att begripa vilka resultat som hon ska göra för att kunna få priset.
Det är enligt mitt sätt att se saken idrottssveriges bästa idrottsprestation så här långt under 2017.
Den orienteringspatriotiska bragdguldsvarningsklockan slår dessutom extra slag då när hon lyckas vinna VM-guld i både skidorientering och orientering under samma år; och detta sker under ett år när det inte är något olympiskt spel (varken sommar- eller vintervarianten).
Så; det känns som att det är nu det ska ske.
Nu.
Eller aldrig.

Årets världscupfinal avslutades för svensk del i dur med lagmässigt bra dagar såväl bredd- som toppmässigt under medeldistans och sprintstafett.
Men den inledande och fysiskt extremt utmanande långdistansen visade också på att det svenska laget har ett rejält jobb att göra inför kommande års EM i Schweiz. Tävlingarna avgörs visserligen i Ticino några timmars bilresa österut jämfört med Grindelwald. Men rapporterna talar om att det kommer att bli ännu brantare klättringar och och ännu vådligare utförslöpningar där.
VM är visserligen det stora svenska målet kommande säsong, och världscuptävlingarna i Lettland för en månad sedan visade, precis som sommarens VM i grannlandet Estland, att de blågula löparna behärskar orienteringen i Baltikum.
Men för att det svenska medaljplockandet ska hållas lika frekvent som den gjort under de senaste åren även när det vankas EM kommande vår så kommer det att krävas att stor del av de blågula orienterarnas fysiska träning läggs i långa, tuffa och branta backar, gärna av störtlopps- eller åtminstone slalombacksliknande karaktär.
Där har löpare från länder med högre berg och djupare dalar som framför allt hemmanationen Schweiz ett klart övertag i förberedelserna. Och de visade under tävlingarna i Grindelwald att det kan komma att bli mycket rödvitt på pallen när det ska delas ut EM-medaljer.
För svensk del är det den fysiska delen det framför allt handlar om att jobba extra med. När det handlar om de rent orienteringstekniska delarna finns det ingen som helst anledning till oro.

Till sist bara; Svenska Orienteringsförbundets ordförande Lena Larsson väljer att inte ställa upp för omval när det är dags för förbundsmöte i mars. Egentligen inget anmärkningsvärt i det.
Däremot är det anmärkningsvärt och grymt imponerande att Lena gjort totalt 16 år i SOFT-styrelsen. Det är ett engagemang som det absolut bör lyftas på såväl hattar som kepsar för runt om i orienteringssverige.

MÅRTEN LÅNG
This is a mailto link

Skribent: Mårten Lång
Epost: Adressen Gömd
Till svenskorientering.se

Postadress:
Svenska Orienteringsförbundet
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Kontakt:
Tel: 010-4765360
E-post: This is a mailto link